Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Anna Orzelska with a pug | Portrait of the dancer Barbara Campanini aka | Self portrait | Portrait of Eleonore Louise Albertine, Comtesse von Schlieben-Sanditten, Freifrau von Keyserlingk (1720-1755), wife of Dietrich Cesarion | Portrait of the dancer Barbara Campanini aka La Barbarina |
Related Artists:
Amadeo Preziosi
Italian Painter, 1816-1882
MANTEGNA, Andrea
Italian Early Renaissance Painter, ca.1431-1506 Italian painter and printmaker. He occupies a pre-eminent position among Italian artists of the 15th century. The profound enthusiasm for the civilization of ancient Rome that infuses his entire oeuvre was unprecedented in a painter. In addition to its antiquarian content, his art is characterized by brilliant compositional solutions, the bold and innovative use of perspective and foreshortening and a precise and deliberate manner of execution, an aspect that was commented upon during his lifetime. He was held in great esteem by his contemporaries for his learning and skill and, significantly, he is the only artist of the period to have left a small corpus of self-portraits: two in the Ovetari Chapel; his presumed self-portrait in the Presentation in the Temple (Berlin, Gemeldegal.); one in the Camera Picta (Mantua, Pal. Ducale) and the funerary bust in his burial chapel in S Andrea, Mantua, designed and probably executed by himself. His printmaking activity is technically advanced and of great importance, although certain aspects of the execution remain to be clarified.
Richard Brompton
1734-1783 English painter. He trained in London with Benjamin Wilson before going to Rome in 1757, where he studied with Anton Raphael Mengs. In Rome he met Charles Compton, 7th Earl of Northampton, who paid him an allowance and in Venice in 1763 introduced him to Edward Augustus, Duke of York. The Duke commissioned a conversation piece of himself and his travelling companions (version, 1764; London, Kew Pal., Royal Col.). The figures are awkwardly posed, but the polished elegance of each shows the influence of Mengs. In 1765 Brompton returned to London with Nathaniel Dance and established a good practice with small-scale works in the manner of Johann Zoffany, such as William Pitt, 1st Earl of Chatham (1772; Chevening, Kent), which exists in several versions. He also produced portraits on a larger scale, including the enormous Henry Dawkins with his Family (1773; Over Norton Hall, Oxon).